november 25, 2020

Politik är att våga

Att bedriva opinionsbildande arbete och därmed kunna skapa stöd för sin politik och sina värderingar är ett långsiktigt arbete som kräver mod. Mod att ständigt våga gå i motvind, opinionsmässigt och i media. För ska man söka stöd för sina idéer och visioner i ett längre perspektiv får man räkna med att få motstånd och att i starttillfället att fler är emot idéerna än som stöttar dom.

Olof Palme hävdade att politik var att vilja och Göran Persson hävdade att politik var att välja. Under deras perioder i politiken så stämde säkert det. Och för dom var det ett sätt att visa riktning i var den politiska debatten skulle äga rum samt kring vilka värderingar man ville bedriva sitt opinionsbildande arbete. Men var tid har sina utgångspunkter och förutsättningar. Under de kommande 10 åren så kommer det krävas mer mod av partierna. Mod att bryta den destruktiva samhällsdebatten som förs idag. Mod att visa vägen framåt bortom dagens utmaningar. Mod att ta itu med de verkliga samhällsproblemen. Mod att våga ta ställning i frågor där opinionen går i motsatt riktning än vad ens egna värderingar står för. Att bilda opinion för sina värderingar har aldrig varit enkelt. Så i den delen är det inget nytt. Det som är nytt är frånvaron av modet att våga utmana den dagsaktuella debatten med att bedriva just ett långsiktigt opinionsarbete för sina värderingar och idéer.

Efter en ganska lång period med avsaknad av långsiktigt opinionsbildande arbete från partierna är det hög tid att bryta en negativ och skadlig period där alltför mycket av den politiska kommunikationen bygger på kortsiktighet och ängslighet. En ängslighet att stöta sig med väljarna och att inte gå i takt med opinionen. Konsekvensen av ängsligheten och kortsiktigheten är att populismen vinner nya segrar. Det finns alltid, ur ett populistiskt perspektiv, ett enkelt svar på de svåra och komplicerade frågorna. Enda sättet att bryta ner populismen långsiktigt är att även ta tag i de svåra samhällsfrågorna och i debatten även ge de komplicerade svaren. Livet är inte enkelt, politiken är sannerligen ännu mindre enkel och att lösa stora samhällsproblem är i grunden svårt och komplicerat om man vill göra det på riktigt.

Vad är det då som krävs för att flytta samhällsdebatten från ett högt tonläge med kraftigt förenklade förslag på lösningar? Jag skulle säga mod. Politiken måste våga bli modig igen. Det handlar om att inta ett längre perspektiv och våga avstå kortsiktiga vinster för att istället vinna de långsiktiga segrarna. Väljarna i ett större perspektiv är nämligen klokare än att bara vilja ta till sig av kortsiktiga förslag. De vill se helheten och de vill att samhällsproblemen löses långsiktigt. Det kommer förvisso krävas mer av politiken och deras opinionsbildande arbete. Men i ett historiskt perspektiv har de största politiska segrarna alltid byggt på ett ihållande och tålmodigt opinionsbildande.

Så, politik är att våga. Jag är övertygad om att de partierna som ändrar perspektiven och förutsättningarna i den politiska debatten från kortsiktighet och högt tonläge till förmån för långsiktighet och ett resonerade tonläge kommer att bygga förtroende över tid. Och vill man vinna val så är det just förtroendet man måste vinna och kunna bära. Saknas modet kommer man inte vinna något förtroende som är värt att bäras.

Krönika är publicerad i Borås Tidning den 18/10

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tio + 5 =