av Som före detta kommunalråd är jag väl bekant med den pragmatiska politiken. Den som handlar om att ta ansvar och genomföra nödvändiga politiska förslag för bygdens och verksamheternas bästa. Det är i sig inte fel att klara av, när det krävs, att ta pragmatiskt ansvar. Tvärtom är det både klokt och nödvändigt. Även i den nationella politiken är det mer vanligt än vad det vanligtvis beskrivs. För en del av den politiska vardagen, oavsett nivå, handlar ju om att förhandla med andra partier för att dels kunna få igenom delar av sin politik men också för att vara med och ta ansvar för att få det politiska arbetet att fungera och politiska beslut tagna. Beslut måste ju tas och ofta blir trots allt besluten bättre om man försöker möta upp varandras förslag.
Men. Vad är då en pragmatisk politik? Den är ingenting värd om den inte bottnar i ideologisk hemvist, värderingar och visioner. För att kunna ta ståndpunkter och veta varifrån du förhandlar och var det inte går att förhandla måste politiken stå stabilt i sina värderingar och positioner. Annars finns det ju helt enkelt inget att förhandla om.
I debatten förekommer det ibland missförstånd om det praktiska ansvarstagandet i politiken. Erfarenheten visar att det är enklare att förhandla och nå resultat om man själv är trygg i sina värderingar och man är säker på var den politiska motparten har för positioner och värderingar. Förhandlingarna och samtalen blir både tydligare och faktiskt enklare. Det finns givetvis flera skäl till varför Socialdemokraterna och Moderaterna i ett historiskt perspektiv haft förmågan att gemensamt ta ansvar när så krävs. En del av förklaring är att båda partierna är statsbärande partier, att man har en inneboende styrka i att orka ta ansvar och att båda partierna trots allt har tydliga politiska kompasser byggt på såväl ideologier, värderingar som visioner. När det är på plats så klarar man av att förhandla och hitta pragmatiska lösningar. Inte om allt, men om mycket. Särskilt i situationer när det krävs.
Under en längre period har just ideologierna och visionerna haft en undanskymd plats i den svenska politiken. Det är problematiskt ur flera perspektiv. Ett är att pragmatisk politik utan den ideologiska kompassen är inget värd och kan faktiskt i dess förlängning bli farlig. Det är trots allt värderingarna som bär politiken. Och ska så vara. Så blickar vi framåt så borde partierna inta tydligare ideologiska positioner. Den svenska politiken skulle må bra av att få samtal, resonemang och debatter byggda på mer av värderingar och mindre av vad som anses vara rätt för stunden. Långsiktiga partier som orkar stå emot dagsaktuella opinionsyttringar kommer få ett större genomslag för sina idéer.
Därför är det glädjande att Moderaterna presenterat ett nytt idéprogram. De långa politiska linjerna dras ut. Den politiska hemvisten som ett liberal-konservativt parti säkerställs. Frihet och ansvar bär programmet. Det ingjuter hopp. Ett moderat parti som fortsätter stå stabilt i sina värderingar kommer bidra till politisk stabilitet. Ett moderat parti som står fast i sina värderingar kommer fortsätta vara ett statsbärande parti.
Vinns då val på ideologiska ställningstaganden? Självklart. Val vinns av de partierna som vinner förtroende för en politik som är byggd på tydliga värderingar och som ger lösningarna på de samhällsproblem som finns. Det pragmatiska ansvarstagandet börjar med tydliga ideologiska ställningstaganden och slutar vid genomförande av den praktiska politiken.
Krönika är publicerad i Borås Tidning
