av Styrkan i den svenska välfärdsmodellen har historiskt sett varit införandet av en stark generell välfärd som omfattat alla. Den har bidragit till att fler fått det bättre och gett alla tillgång till såväl skola, sjukvård som sociala omsorg. Nåja, nästan alla. För när vi kommer till bostadspolitiken så blir det en blind fläck för det politiska systemet.
Svaret på de bostadssociala frågorna hänvisas alltför ofta till just den generella välfärdspolitiken. Och detta förstår jag inte. Inte alls faktiskt. Vem i en svår bostadssituation får stöd och tillräcklig hjälp idag av de gamla lösningarna? Alltför få skulle jag säga. Risken är uppenbar att allt fler kommer bli utsatta och hamna i en svår bostadssituation.
Tyvärr är det få som har modet att säga att gårdagens bostadspolitik inte fungerar på dagens sociala bostadsproblem. Men Boverket har det modet i sin rapport ” Inkluderande bostadsbyggande med statligt stöd – en idéskiss”. Oavsett om man tror på förslagen eller inte så bekräftar rapporten att problemen finns där och att de växer. Och att dagens lösningar inte fungerar längre utan att det krävs nya lösningar.
Rapporten mötes av hård kritik från ett flertal debattörer som anser att myndigheter inte ska jobba med att ta fram ny policy. Nåväl, om ingen annan gör det så är det väl bra att någon med både insikt och kunskap faktiskt gör det. Vad som senare blir genomfört är ju fullt ut en politisk fråga och här behöver politiken agera skyndsamt.
En av de viktigaste nycklarna framåt är ett ökat ekonomiskt bistånd till utsatta grupper som har det svårt att klara sitt boende. Därför är det bra att regeringen förlänger det tillfälligt höjda bostadsbidraget till barnfamiljen, men det räcker inte. Stödet borde höjas permanent och sannolikt behöver staten ta ett ännu större ekonomiskt ansvar framåt. Men regeringen och staten kan inte bära ansvaret själva. Fler behöver bidra med lösningar. Fastighetsbolagen genom att erbjuda boenden i både befintliga och nyproducerade bestånd. Kommunerna med råd och stöd till de enskilda och med matchning av boende till fastighetsbolagen. Staten med en ökad riktad finansiering till de med behov av stöd. Samverkan är bra men kan bli ännu bättre. Det kombinerat med en tydligare och gemensam målbild skulle öppna upp för långsiktigt ansvarstagande och resultat. Ett exempel att inspireras av är Finland som har en nollvision mot hemlöshet. Den tydligheten skapar ett långsiktigt mål för alla att engagera sig i och ett mål att gemensamt arbeta för att nå.
Där den enskilde är svag och utsatt ska det gemensamma stå stark. Det är så vi bygger ett samhälle som håller samman. Ett samhälle där alla ges förutsättningar till ett bra liv. Om man inte får förutsättningar till att skapa sig ett eget hem, en trygg plats att bo på, så fungerar inget annat heller. Ingen kan tro att man klarar av jobb, studier eller ta hand om sin familj eller sig själv utan ett tryggt hem. Därför måste politiken prioritera bostaden och se till att alla får en chans att få ett värdigt boende. Det är så man bekämpar samhällsproblemen. Det är så man lägger grunden för ett samhälle där vi alla är vi med varandra och där vi hjälps åt. Den svenska generella välfärden är som bäst när alla omfattas av den. Det är hög tid att boendet på riktigt blir en av delarna i välfärden.
Krönikan är publicerad i Fastighetstidningen
